Over and out.

Detta kommer bli mitt sista inlägg i the 'Diary of Elins livs äventyr'.
Det är inte utan visst vemod jag skriver dessa rader.
Vi har haft en härlig tid tillsammans. Jag och dagboken.

Men livet går vidare. Nya utmaningar. Och nya friska tag.
I fortsättningen kan du läsa min blogg på www.bt.se/blogg/elin_kerola/

Dan före dan. Före dopparedan.

Vet inte vad ni ska göra den 22 december.
Jag ska i allfall gå på Daft Punk's spelning här i Sydney.
Bara så att ni vet.

So much to do. So little time.

Hejsanhoppsan.
Nu har visst ännu en vecka passerat. Redan 8 december.
Tiden bara rusar på.
Kan sammanfatta de senaste 3 dagarna i ett ord: Party. Varje kväll.

I onsdags hade vi vår julfest/födelsedagsfirande här på Somedays. Lite drygt 250 törstiga och partyglada själar kom förbi. 300 ölflaskor tog slut på 30 minuter. Jag serverade vin i ett huj. Och sista bandet hann inte ens påbörja sin spelning.
För polisen stängde kalaset redan 21.30.
Så det var en riktigt lyckad afton. Vill jag lova.

Lägg till ytterligare två kvällar i samma anda. Så snackar vi status nu: Trött. Men lycklig.
Och sjukt tacksam över att jag kan ha roligt utan alkohol.

Sydney by bike.

Utvärdering. v. 48

Veckans…
Accessoar: Strandhandduk.
Bästa: Beachen i tisdags.
Cämsta: Att jag missade att David Beckham var i Sydney.
Drink: Champagne.
Efterfrågan: Fler timmar på dygnet.
Fest: Art Factory’s jazzparty i tisdags.
Godaste: Snittarna.
Hälsning: Frida och Linda. Hoppas resan hem gick bra.
I-landsproblem: Jag snoozar för länge på morgonen.
Jobbigaste: Jason. En skivbolagssnubbe som vill vara kompis.
Kap: Gratisfesterna.
Längtan: Somedays 2-års fest, 5 december.
Moral: Tala är silver. Tiga är guld.
No: Att jag missar Kent’s turné hemma.
Orosmoln: Att det finns hajar i vattnet här. På riktigt.
Pain-in-the-ass: Vår franska granne.
Question: Hur lång tid är 100 minuter?
Roligaste: Brag Magazine’s X-mas Party i lördags.
Sanning: Att världen är bra liten.
Tack: Bella. För att du bjuder på dig själv.
Underhållning: Josh’s spelning med Bridezilla i onsdags.
Ville-också-vart-där: Hannis födelsedagsparty.
Www.bt.se/blogg/fredrik_berglund
X-tremaste: Mina & Rhondas moves på dansgolvet.
Yes: Svenska designers. Som impar på Sydneyborna.
Zötnos: Kathrine. Vår praktikant.
Återbud: Establishment i torsdags. Jag var för trött.
Älsklingar: Teenangersintokyo. 3 ascoola rap-tjejer.
Överraskning: Hur rolig Bella’s blogg faktiskt är.

Gymnastik för magen.

Har precis upptäckt hur underhållande Fredrik Berglunds blogg är.
Ska ärligt säga att jag var skeptisk när jag för ett par månader sedan fick reda på att han skulle börja blogga för Borås Tidnings räkning.

Kan den grabben skriva korrekt. Var min första tanke.
Och nej. Det kan han naturligtvis inte. Men det är det som är så festligt. Han skiter fullständigt i särskrivning, meningsuppbygnad, kommatering och stavning. Och så är han faktiskt fruktansvärt rolig.
Kolla själva in den här.

Favoritinlägget är utan tvekan det när 'Bella' undrar hur lång tid 100 minuter är.
Precis så klipskt som man förväntar sig.
Jag kan inte sluta skratta.

Närmare femtio. Än noll.

Idag fyller den här galningen 25 år!
Världens bästa Hannis.
Världens bästa vän.
Jag är avis på alla er som fick vara med och fira henne på X&Y igår.

Wind of changing.

Jag vet att jag varit usel på att uppdatera bloggen de senaste veckorna. Men en ordentlig uppryckning utlovas. För snart sker en förändring.
Det finns nämligen stora planer för min dagbok.
Alldeles snart kommer ni också få veta.
Håll bara ut lite till.

The loser standing small...

Denna veckan har vi haft en praktikant på Somedays. Kathrine 17 år. Världens sötaste och coolaste tjej.
Men när hela 'Australian Idol'-gänget kom in i butiken igår, så höll hon verkligen på att svimma.
Hon kom inspringandes på lagret och pep:
'Do you have ANY idea who the guy is, that you are helping right now?!?!'

Eftersom vi inte har TV så visste jag inte det. Men det var han som kom tvåa i hela programmet. Aussies svar på Darin. Supercharmig. Sockersöt. Och 18 år. Förloraren som ändå vunnit alla tonårstjejers hjärtan.

Fast huvudsaken är ju inte att delta. Utan att vinna. Att komma tvåa är faktiskt bara näst bäst. Hur söt och trevlig man än må vara.
Så jag hade god lust att börja nynna på Abbas 'The winner takes it all'. Eller peta honom i magen och skrika 'Loser'.
Men jag hejdade mig i sista sekund.
För det är inte alltid sarkasm går fram lika tydligt på engelska som på svenska.
Ibland är verkligen att tiga guld.

Utvärdering v.47

Veckans…
Accessoar: Solglasögon.
Bästa: Att det är så roligt här.
Cämsta: Att tiden går fort när man har så roligt.
Drink: Cowboyshots på Establishment.
Efterfest: Hyde Park i onsdags.
Fest: Make Up Stores 2-års jubileum i tisdags.
Godaste: Vitlöksräkor.
Hälsning: Jag kommer fortsätta skriva dagbok.
I-landsproblem: Att inte ha tvättmaskin i huset.
Jobbigaste: Gå till jobbet i 29 gradig värme.
Kap: Give-away-bagen från Make Up Store.
Längtan: Egen tvättmaskin.
Moral: Hellre lite skit i hörnet, än ett rent helvete.
No: Att vi inte haft tid för att städa.
Orosmoln: Mygginvasion.
Pain-in-the-ass: Myggen.
Question: To be, or not be?
Roligaste: Jobbet.
Sanning: John Howard förlorade valet.
Tack: Mattias. För Robyn-biljetten.
Upprepning: Tonfisk på burk.
Ville-också-vart-där: Beachen i Nossebro. Med X&Y-crewet.
Www:2threads.com
X-tremaste: Myggens bärsärkargång över min kropp.
Yes: Att det snart är jul.
Zötnos: Ryan.
Ångest: Mitt stökiga rum.
Älskling: Robyn.
Överraskning: Guy Sebastian.

Elin vs. Mosquito's 0-21

Så var det alltså dags.
I 63 dagar har jag lyckats hålla mig ifrån de små odjuren.
Men igår kväll blev jag totalt uppätten av myggen. Tjugoen bett. Utan att jag märkte någonting.
Smack. Sa det bara.
Och nu kliar det över hela kroppen.

Inte vilken Guy som helst...

Guy Sebastian.
Ringer det några klockor när ni hör det namnet?

Det gjorde det inte för mig heller. Men han vann den australiensiska versionen av 'Idol' 2003. Och är tydligen lika stor här som Justin Timberlake är i Europa.

Det hade jag såklart ingen aning om när han kom in i butiken igår.
Finalen av årets upplaga av prorammet ägde nämligen rum senare på kvällen. Så han köpte sin outfit att bära på festen, här på Somedays.

Kan man kanske lägga till kändis-stylist på sin CV nu, måntro?

Att vara eller inte vara? Det är frågan.

Idag har vi val här i Australien. Om vem som ska leda landet under de kommande fyra åren. Nuvarande premiärministern heter John Howard. Men enligt majoriteten jag pratat med så är han inne på sista refrängen som "first lady" härnere. Återstår att se ikväll om så är fallet.

På tal om att rösta. Så tänkte jag ge er ett val, mina kära vänner. Om jag ska fortsätta blogga eller inte. Jag är smärtsat medveten om att det blir allt glesare och glesare mellan mina inlägg. Vilket givetvis inte är okej. Har man en blogg så är man skyldig att uppdatera den dagligen. Enligt min åsikt.

Det är inte det att jag inte vill. Eller inte har saker att skriva om. Det är bara det att jag inte har så mycket tid längre. Eller internetuppkoppling hemma.
Jag har helt enkelt tappat stinget. Som min goda vän Johan så fint uttryckte det. Och det gnager mig varje dag att jag inte hinner uppdatera så ofta som jag egentligen vill.

Därför. Låt oss nu i demokratisk och kamratlig anda ta ett gemensamt beslut. Ska jag fortsätta att skriva dagbok?
Ja. Eller. Nej.
Valet är ditt.
Så får vi se om det faktiskt är jag som nynnar på sista versen...

Happy Birthday!!

Idag fyller min älskade lillebror 20 år!
Och jag är så ledsen över att jag inte kan vara med och gratulera på plats. Nu när han tar klivet in i vuxenvärlden. Det hade varit smarrigt med tårta.

Men Oskar. Jag säger bara:
Stort Grattis. Sköt dig. Och sköt om dig.

Vykort från verkligheten:

20/11-2007
Hej alla därhemma!
Jag har det fortfarande helt underbart här i Sydney. Solen skiner på mig massor. Idag har jag bara haft det härligt på stranden.
Jag längtar efter er. Men inte efter snön.
Ikväll ska jag och Kristina ut å festligheter. Det ska bli skoj!

Varma kramar Elin

Ring! Ring! Bara du slår en signal!

Ja. Jag vet att jag är värd varendaste krona som det kostar er att ringa till mig i Australien. Och jag har redan förstått att ni verkligen saknar mig. Eftersom ni ringer mig så himla ofta.
Jag har liksom egentligen inte riktigt tid att prata så mycket i telefon, som jag idag gör med alla er som ringer hemifrån Sverige.

Hur som helst. Nu har jag i allafall ordnat så att ni kan plingelinga hit nästan gratis. Ni betalar bara för ett vanligt lokalsamtal. Som att ringa till Göteborg, typ.
Hemligeten stavas Skype. Om jag nu stavade det rätt.
På något vänster kan ni slå 031-360 7798. Så kopplas ni via cyberrymden till Somedays telefon här i Sydney.
Och då svarar jag.

Men ring nu inte alla på en gång. Försök att skicka ett meddelande först. Så ska jag se om jag kan klämma in ditt samtal, i min fullspäckade agenda.

Förresten så ser jag en lucka nu redan på söndag. Klockan 8.00, svensk tid. Någon?

Robyn rockade fett i Sydney igår. Say no more.

Svenskar i Sydney.

Näpp.
Nu ska jag och en hel hög med svennar iväg och lyssna på när Robyn spelar på 'Art Factory' här i stan.
Ska bli riktigt skoj. Har alltid diggat henne.

Utvärdering. v. 46

Veckans…
Accessoar: Solskyddsfaktor.
Bästa: Att Linda och Frida varit här.
Cämsta: Att Linda och Frida åkt hem.
Drink: Cherry Cherie.
Egenskap: Ärlighet.
Fest: Björn Borgs releaseparty i onsdags.
Godaste: Haloumi cheese med färsk sparris och champinjoner.
Hälsning: Ring mig på 031-360 77 98. Söndagar efter 8.00 (er tid).
I-landsproblem: Att det är svårt att smörja solkräm på sin egen rygg.
Jobbigaste: Hemlängtan i måndags.
Kap: Gåvopåsen från Björn Borg.
Längtan: Fiskarnshots.
Moral: Gratis är gott.
No: Att jag inte hunnit blogga någonting.
Orosmoln: Att 3000 personer får hudcancer i Sydney varje sommar.
Pain-in-the-ass: Flugorna. Dom ger sig inte.
Question: Vart ska jag tatuera mig?
Roligaste: After Beachen med Rhonda & Kevin i tisdags.
Sanning: Att vi nog inte kommer fixa Internet i lägenheten.
Tack: Tjejorna. För det fina halsbandet.
Upprepning: Jag har badat. Två gånger!
Ville-också-vart-där: Middagen hemma hos Katta i lördags.
Www:cooperandlodge.blogspot.com
X-tremaste: Rhondas bränna på ryggen.
Yes: Att solbrännan börjar ta sig.
Zötnosar: Underklädesmodellerna.
Ångest: Jag har inte provat att surfa än.
Älsklingar: Linda & Frida.
Överraskning: Att Manly har flera stränder än en...

My darlings.

Världens bästa Linda & Frida har varit på minisemester hos mig i Sydney. Sent i onsdagskväll kom tjejerna flygandes från Byron Bay, och stannade över helgen. Och vilken weekend sedan.

Vi har gjort allt och ingenting på bara tre dagar. Besökt Bondi Beach, Operahuset, Manly, Harbour Bridge, Hyde Park, Surry Hills och Darling Harbour. Vi har slappat, shoppat, ätit gott, festat, skvallrat, powerwalkat och tagit en drink i Sydney Tower. Med utsikt över hela stan.

Det har varit mycket tjejsnack. Och lite verkstad. Helt underbart.
Nu har jag precis vinkat av girlsen i taxin till flygplatsen.
Nästa gång ses vi hemma i Sverige, i mars. Jag saknar dom redan.

Preimärdopp.

Tisdagen 13 november. Kl 17.23, lokal tid. 19 grader varmt. Ljummen bris. 25 grader i luften.

Så löd omständigheterna kring mitt första havsbad här i Aussie. För nu är det avklarat. Det är ju annars vida känt vilken badkruka jag är.
Ibland gäller det bara att ta sig vatten över huvudet. Vare sig man gillar det eller ej.

Björnen sover.

I onsdagskväll var jag, Mattias och Kristina på Björn Borgs nylansering i Australien. Underklädesmärket från Moder Svea ska försöka sig på att göra likartad succé här som Mr Borg himself gjort.
Återstår att se om det det går vägen eller inte.

Kvällen var i allafall riktigt lyckad. Modevisning. Vin. Lättklädda modeller. Sköna människor. Goodie-bags. Och god buffé.
Gamle, trötte Borg behagade själv dock inte att närvara.
"Pressat tidsschema", löd ursäkten.
Kanske lika bra det. För så rolig var han faktiskt inte senast vi sågs.

En Aussiebos bekännelse.

Ursäkterna är lika många som anledningarna till att jag inte hunnit med att uppdatera bloggen den senaste veckan. Sorry för det.
Det har varit massa sol. En del salta bad. Mycket festligheter. Och ingen tid för Internetcafeér.
Men låt oss ta nya tag. Och ta igen vad vi missat.

Utvärdering. v. 45

Bättre sent än aldrig.

Veckans…
Accessoar: Paraply.
Bästa: Att jag varit ledig tre dagar.
Cämsta: Att det regnade varje dag jag var ledig.
Dryck: Vatten.
Elin: ”Har man lampa när man dyker på natten?”
Fest: Gorans vernissage på Somedays i onsdags.
Godaste: Hallon och ananas-calippon.
Hälsning: Nu är det bara 4 månader kvar tills jag kommer hem!
I-landsproblem: Att mobilbatteriet laddas ur för snabbt.
Ja: Att man träffar så mycket intressanta människor.
Konstaterande: Det är najs att ha sambos.
Längtan: Söndagsbrunsch på Deli.
Moral: Våga och vinn.
Nej: Att min lagt av.
Orosmoln: Att småkrypen kommer med värmen.
Pain-in-the-ass: Tele2. Som försöker lura mig.
Question: Åka till Withsundays eller Fraiser Island?
Roligaste: Nintendo Wii. Hemma hos Rhonda.
Sanning: Jag tränar faktiskt regelbundet.
Tack: Donna, för en trevlig lördagkväll på stan.
Utmaning: Att ordna en konstutställning i Sweden.
Ville-också-vart-där: Hannis och Sandras utgång i Götet.
Www:elinkerola.blogspot.com
X-tremaste: Rhonda. Hon pratar i ett. Utan att andas.
Yngsta: Eadie. Dan’s lilla baby. 3 veckor. Supersöt.
Zötnos: Måste säga Rocky igen. Vi har blivit bästisar.
Ångest: Att få tiden att räcka till innan jag åker hem.
Älsklingar: Mattias och Kristina.
Överraskning: Naken mexicanare utanför dörren.

Bildbevis.

Det här, mina vänner. Är en bild på solen. Den existerar faktiskt.
Och har lyst så fint hela dagen.
Nu efter jobbet drar jag till Hyde Park för att hänga med Michael och Kevin.
Ha en härlig söndag hemma i kylan nu, förresten.