Inte bar(a) dallrig ända...

Givetvis hade vi rikigt nice vy på beachen också. Oceanblått hav, kritvit strand och lummig grönska.
Ute i vattnet ser det ut som ett delfinstim ligger och solar sig på vattenytan. Men det är bara alla surfare som glider på sina brädor, och inväntar nästa våg.

Bondi Beach är så otroligt vackert att man måste nypa sig i armen. Med mjuk å trevlig sand att sola på dessutom.
Titta och njut. Det gjorde vi.

Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar...

Eller i allafall om badbyxorna inte är några byxor att prata om, utan stringkallingar!!
Denna härliga (?!) utsikt hade Emelie och jag på stranden idag. Som vi skrattade.
Borde vara åldersgräns på string, helt klart.

Off to beachen!

Det är bara vår här än så länge. Sommaren kommer först i November.
Igår hade vi 28 grader, och idag 25 grader och sol. Kan nog lära mig att leva med detta vårklimat.

Hur va vädret hemma, sa ni?!

Första dagen på jobbet avklarad!

And I did pretty ok.
Lite språksvårigheter emellanåt dock, men det är bara at le och försöka prata kroppsspråk istället. Börjar förstå vad uttrycket: "Där-huvudet-slutar-tar-armarna-vid" verkligen innebär...
Surf Dive 'N' Ski är en butikskedja som säljer massvis med schyssta surfkläder, bikinis, en del prylar och accessoarer. Till skillnad från Sverige har alla anställda här individuella mål som man ska (försöka) nå varje dag. Idag var mitt att jag skulle sälja för 800 $. Och jag sålde för 1800 $. Så både jag och min chef var överlyckliga!

Ren nybörjartur garanterat. Men forsätta jobba får jag i allafall.

Se upp med vart du ställer skorna…

Om ni kikar riktigt noga, så ser ni att det hänger ett par gamla dojjor över el-ledningen. Mobbning. Pojkstreck. Eller fylle-
grej, kan man enkelt tro. Men uppslängda skor är inget mindre än en knarklangares sätt att markera sitt revir.

Kan gissa att det hänger en hel del avdankade gympapjucks runt om i landet. För knark finns det tydligen gott om här i Australien.

A real houseparty!

Adde, Frida och Magnus hade inflyttningfest i sin nya lägenhet igår. Det blev en riktig hemmafest a lá Aussie, med allt vad det innebär av berusningdryck, softa människor, dans och heltäckningsmattor!

Deras nya hem ligger i den mysiga stadsdelen Coogee Beach, en av stränderna här i staden.
Men det var nära att det inte blev någon fest för min och Fridas del. För hon var nära på att inte hitta hem. Vi gick och gick och gick. Och gick i mörkret. Det är inte lätt att vara nyinflyttad minsann.
Efter närmare 40 minuter hittade vi till slut Coogee Road nr 132.
Och det var ju huvudsaken.

Sydney- little Borås.

Att flytta till Sydney är som att komma hem. Inte bara i den bemärkelsen att jag trivs utomordentligt med klimatet och storstadspulsen. Nej, jag menar bokstavligt talat. Som att komma hem till Borås.
För här kryllar det av boråsare: Johan, Frida, Adrian, Jag, Kleist, Emelie, Rebecca, Maria. Och nästa vecka kommer Micke och Kevin. Mike B kommer förmodligen i december.

Det sägs ju att världen är liten. Men att den var så pytteliten hade jag nog inte räknat med.

Rocky- min tredjedelskusin.

Detta är Rocky. Det senaste tillskottet i min släkt. Han är världens sötaste och coolaste baby!
Han säger att han mår bra, men att det varit väldigt varmt idag. Förmodligen den varmaste dagen sedan han föddes, den 17 augusti. När jag berättade att jag startat en blogg, för att hålla kontakten med Sverige, ville han gärna passa på att hälsa till alla därhemma:

"Speciellt vill jag säga hej till Bibbi & Leif, min farmor o farfar i Timmele. Vet att dom längtar efter att träffa mig. Och Elin är en jädrans tjötmoster, som ni säkert redan vet. Peace."

Springa bör man annars dör man.

Här är det knappast att tala om någon 'Herr Gåman' när man ska passera ett övergångsställe. Det är snarare 'Spring-för-dit-liv-mannen' vi har att göra med.
När trafikljuset slår om till grönt för oss gångpassagerare, så lyser gubben grönt i exakt 3 sekunder. Sedan börjar den blinka otäckt rött, i en sisådär 17 sekunder.
Under den här tiden gäller det alltså att ta sig över vägbanan på snabbast sätt. Fråga mig inte varför dom inte istället har 20 sekunders grön snubbe, så att man hinner över gatan on-time, så att säga.

Förmodligen för att göra vardagen lite mer spännande, I guess.

Så här glad blev jag när jag fick reda på att jag skall få provjobba i butiken Surf Dive 'N' Ski, på lördag!!!!

Eller så ser jag bara spritt språngande galen ut.
Well, ett jobb har jag i allafall.

Vin & Vernissage.

Igårkväll besökte Emelie, Johan och jag den nya fotoutställningen på Somedays Gallery. Mattias och Kristinas idé är att butiken varannan vecka byter skepnad, och utseende, och blir till ett galleri. Alla kläder var bortplockade, och istället kryllade lokalen av härliga människor. Mest från den lite äldre publiken.
Så efter lite mingel och vin smet vi iväg och käkade middag på stan. Det är ju inte för inte onsdagar kallas för lill-lördag.

En helt vanlig dag.

Idag har jag:
1. Blivit stoppad på gatan av en tjej som tyckte jag hade snygg hårfärg.
2. Mottagit en superflott scarf, utdelad av butiken Marcs.
3. Fått komplimanger för min outfit av en brud på ett café.
4. Fixat en arbetsintervju på klädbutiken Surf Dive "N" Ski.
5. Blivit uppraggad och utbjuden på drink, av en snubbe som jobbar för Rädda Barnen.

Suck.
Ibland är det jobbigt att heta Elin Kerola.

One step closer to Melbourne

Jippie! Nu är det bokat och klart. Den 19 oktober reser vi söderut och hälsar på Frida, Linda & Katta nere i Melbourne. Har inte träffat dem sedan skolan slutade i maj, så det kommer bli ett kärt återseende. Räkna med festligheter.

Sauna-yoga

Tänk er en ena halvan av en gymnastiksal, max 2,5 meter i takhöjd, spegelvägg, rökelser. Och tropisk hetta. Då har ni yoga-klassen som jag och Johan gick på ikväll.
Av någon anledning (som jag inte riktigt lyckades förstå) så utövade vi solhälsningen, krigaren, stående hunden mfl.,i 40 graders värme. Snacka om att motionera i en bastu!
Jag har på allvar inte svettats så mycket i hela mitt liv, alla bastubad inkluderade. Då är jag ändå halvfinne.

Egentligen ville jag inget hellre än att lägga mig ner på yoga-mattan och avlida. Men jag ska banne mig visa dom min finska-SISU.
Imorgon kl 9.45 ska jag dit igen.

Someday, maybe I got a job.

Idag träffade jag mammas coola kusin Mattias, som bor i Sydney med sin söta fru Kristina & nyfödde sonen Rocky. Tillsammans driver de en superschysst butik/showroom/galleria på Fitzroy Street, här i Surry Hills. Där säljer de kläder från svenska designers, som Velour, Cheap Monday, Pour, Dr Denim m.fl, blandat med australiensiska märken.
Riktigt nice lokal, med snygga kläder, skön atmosfär och softa människor.

Och jag och Mattias har lite grejer på gång, så mycket kan jag säga.

Upsidedown!

Det slog mig just att jag befinner mig i exakt uppochnedvänd position, i förhållande till er därhemma. Det är ju ganska festligt det där med gravitation. Att det liksom fungerar.
Annars hade jag ju fallit av jordklotet och svävat ut i rymden.

Fick precis reda på att Elfsborg tappade 3 viktiga poäng i den jämna toppstriden...

H, som i hårdrock, hardcore och Herrljunga.

Självklart håller jag mig uppdaterad på vad som händer på hemmafronten, via www.bt.se
Och idag höll jag på att kikna av skratt när jag läste en artikel från Nöjes.
Det står om hårdrocksbandet från Herrljunga som kallar sig för Debbie Ray. Och det lustiga är varken att bandet kommer från hålan Herrljunga, eller att dom kallar sig för Debbie Ray- för det är ju ganska rivigt.

Det sjukt roliga är artistnamnen som grabbarna i bandet antagit. Jag citerar härmed bt.se:
"Reine har förblivit Reine, men de andra har gått från Håkan till H-can, från Andreas till Andy och från Magnus till Manx."

Jag håller på att dö av skratt. Hur wild'n crazy är det inte att Reine blivit Reine, Håkan: H-can, Andreas: Andy och Magnus: Manx?
Som om mitt alterego skulle heta Älin.

Men det är väl som "Manx" säger:
"- Det hade ju inte varit så coolt om Spindelmannen sprang runt och kallade sig Peter Parker istället."

Veckans skörd.

Först vill jag bara förtydliga en sak. Och det är att mina föräldrar verkligen har uppfostrat mig till att bli en självständig och ansvarstagande individ. En person som tar sina egna beslut, och fatter dem efter sitt egna goda omdöme. Om jag får säga det själv, så tycker jag att dom lyckats riktigt bra.


Jag har nu varit i Sydney i snart en vecka. Och redan köpt tre par nya skor. Eller tre par är egentligen inte helt sant, för ett par av skorna fick jag av Louise, en skön tjej i Bondi. Så bara två par har jag köpt denna veckan.
Och jag behövde verkligen båda två. Pappa, jag lovar.

All good things comes to an end.

Ny vecka.
Nya möjligheter.
Nya krav.

Slut är det på det softa hemmafrulivet, med sovmornar (nåja, om man kan sova alltså), stök i köket, piffing av soffkuddar, vädring av sängkläder och shopping på stan.
Istället börjar nu det verkliga livet, med jobbsökande, networking, bostadsletande och CV-utdelning.

"Hello maj näjm is Elajn, ajm fråm swedän, and ajm loking får a job"

Kommer gå lysande det här. Det känner jag på mig.

Soft Söndag.

Idag har vi chillat och haft det riktigt nice i vårsolen. Åkte ut till Bondi Beach strax efter lunch, besökte marknaden, käkade vid stranden och hängde hos Emelies syster Therese. Hon och hennes boyfriend Felix hade tillsammans med ett par vänner en yard-sale, där dom sålde gamla kläder och skor, på gatan framför sitt hus. Very Australian.

Kvällen avslutade vi med bio, The Bourne Ultimatum. Riktigt grym actionrulle, se den!
Nu ska jag krypa till kojs, natti natti.

A night out med Kicki Danielsson

Lördagkväll = Utekväll, oavsett om man är i Sydney eller Borås. Inget undantag denna helg. Vi mjukstartade med hemmagjord tacopaj, vin och kortspel. Sedan begav vi oss ut i partynatten. Snabbesökte en tysk hemmafest vi råkade gå förbi, köpte tokbillig tequila på utestället White Horse, och hamnade slutligen på klubben Favela. Där vi (okej, jag) tokdansade till stängning. Jag har inte dansat så mycket sedan den galna kvällen på Vimmel i slutet av sommaren. Lovely.
Jag älskar att dansa mina fötter sönder och samman till skön house.

Endast en sak bekymrar mig. Min slående likhet med Kicki Danielsson (bildbevis nedan):
Det stadiga taget om flaskan. Skinnpajen. Superblonderad. Runda, rosiga kinder.
Tur som fan att ingen har hört talas om henne här.

Hur kan 1+1 bli 2,5?!?

Det har gått fyra dagar sedan jag landade i Sydney, och min kropp är fortfarande jetleggad. Vilket tar sig i uttryck att jag somnar helt utmattad mellan 19.00-21.00. Och vaknar pigg som en mört mellan 05.00-07.00. Eftersom Emelie & Johan går upp först vid halvåtta-snåret har jag ett par tidiga morgontimmar i min ensamhet, då jag stillsamt på min luftmadrass filosoferar och grubblar över livets gåtor.

Härom morgonen kom jag tex. på vad uttrycket: "Bättre lite skit i hörnet, än ett rent helvete" faktiskt betyder. Jag har liksom aldrig tidigare fattat att RENT menats som i rent, nystädat. (Det hade för övrigt varken Johan eller Emelie heller). Uttrycket får ju med ens en fyndig innebörd, vilket det tidigare inte haft för mig. Ungefär som: "Hellre risgrynsgröt tillsammans, än oxfilé ensam" (Lukas Moodysson).

I morse var jag klarvaken vid 05.30. Då började jag räkna på hur våra dagar, månader och år egentligen hänger ihop:
Det går 4 veckor på 1 månad. Och 12 månader på 1 år. Således borde 4 veckor x 12 månader = 48 veckor/år.
MEN. Sedan grundskolan vet vi att året har 52 veckor. Vart tar då 4 hela veckor vägen undrar jag?
Jo, för att jämna ut det i slutändan så räknar vi inte med att varje månad har 28 dagar, som den borde (7 dagar/vecka x 4 veckor/månad = 28 dagar), utan vi räknar på 30-31 dagar. Det gör att varje månad blir 4.3 veckor lång, vilket i slutändan ger 52 veckor (4.3 veckor x 12 månader = 52 veckor).

Enligt min enkla matematik har varje vecka 7 dagar. Varje månad borde då bestå av 4 veckor, som ger 28 dagar på en månad. För att få ihop 52 veckor (som det tar för jorden att åka ett varv kring solen) har vi 13 månader istället för 12, ta dá!!
52/13= 4. Så skiter vi hur lång tid det tar för månen att snurra kring jorden.

Om sådant ligger jag och funderar på när jag inte kan sova.

Campino borde lära sig av Dominos.

Jag vet att jag tjatat om att mitt hälsosamma liv börjar i Australien. Med powerwalks, Mc-Donalds förbud, mera promenader och ännu fler sit-ups.
Och veckan har börjat riktigt bra. Nyttiga frukostar, långa stadspromenader, sushi, massa vatten och frukt. Jag hade dock hoppats på att det skulle hålla lite längre.

Ikväll blir det nämligen pizza. Men det är så sjukt festligt att ni bara måste kolla in själva: www.dominos.com.au
Vi har alltså online-beställt våra pizzor. Designat utseende, smak och tjocklek efter eget behag. Klickat i vår beställning, och adress. Om 40 minuter får vi maten hemkörd till lägenheten, och då menar jag ända fram till vår dörr, på fjärde våningen!

Det är första gången i mitt liv som jag beställer mat på nätet.
And I'm loving it.

The Studio.

Såhär flott bor jag.

Öppen planlösning. Rostfritt. Helkaklat badrum. Balkong. Golv-till-tak-fönster. Funkis & snyggt som tusan. Jag sover på en kingsize-luftmadrass med utsikt över hela studion (som lägenhetstypen kallas).

Mitt boende är som taget ur ELLE-interiör. Får se om jag kommer säga samma sak om någon vecka, då jag letat reda på mitt mer permanenta boende. Fram till dess kommer jag njuta av Emelie & Johans lägenhet varje sekund!

Legenden om ryssen.

Det finns en ryss (ryktet säger att han heter Vladimir) som styrketränar jämt och ständigt nere på Bondi Beach. Han är stor som ett hus. Lustigt nog är han också i husbranschen, han sägs nämligen vara mäklare här i Sydney.
Nåväl, denna Vladimir får tydligen den största Belgian Blue-tjuren att framstå som en gödkalv. Ingen vi känner har dock sett honom i verkligheten.

Hur som helst. En kompis-kompis-kompis till Emelie berättade att Vladimir en varm sommardag i fjol styrketränade på stranden, i vanlig ordning. Då kommer det plötsligt fram en modig yngling, med dreadlocks, och kommenterar ryssens muskulösa kropp. Detta skulle han givetvis inte gjort.
Vladimir tar helt sonika tag i grabben, vänder honom upp och ned, klipper av alla hans dreads, som han sedan knyter fast uppe i en stolpe. Där har dreadlocksen svajat i vinden sedan dess. Fram till för några veckor sedan, då hårtesterna har tagits ned.

Creepy story det där. Men pappa har lärt mig att man inte ska tro på allt man hör.

Lite praktiskt.

*Mitt nya mobilnummer härnere: +(0)405-904641.
*Bilarna är högerstyrda och kör på vänster sida av vägen.
*Australien ligger åtta timmar före Sverige, rent tidsmässigt.
*Ringer ni mig hemmifrån kl. 14.00 är klockan alltså 22.00 här. En mycket bra tidpunkt att ringa på.
*Ringer ni kl. 20.00 är klockan 2.00 på natten här. En mindre bra tid att ringa på. Om det inte är lördagkväll, vill säga.

Mission completed!

Innan jag reste fick jag i uppgift av morsans snubbe att ta reda på om vattnet rinner motsols ner i avloppet, till skillnad från Sveriges medsols. Han hade hört att det skulle ha något att göra med gravitationen.

And yes Göran, det är korrekt. Vattnet rinner motsols i handfatet. Ascoolt!

Fansen på operan.

Sydneys mest välkända sevärdhet, The Opera House, hade finbesök idag: moí & Johan!
Efter en monsterpromenad på en sisådär 45 minuter va vi framme vid hamnen, och berömda Harbour Bridge.

Mittemot, tvärsöver kanalen, ligger Operahuset som är precis hur coolt som helst. Och betydligt vackrare i verkligheten än på bild.
1 056 000 vita kakelplattor, från svenska Höganäs, pryder dess fasad. Vi konstaterade snabbt att det inte kunde vart världens roligaste arbete att lägga alla dessa plattor för hand.
Men tjusigt blev det.

-Nej, tack. Jag trimmar mig lite bara!

Dagens bästa.

Jag och Johan va inne i en av många klädbutiker. Expediten kom, som dom brukar, fram till mig och frågade om jag vill ha hjälp.

Johan hade då lärt mig att säga: "No, thanks. I´m just browsing" som betyder i stil med scanna av/tittar av läget.

I ren nervositet, och förmodligen en hel del jetlegging, svarar jag istället:
No, thanks. I´m just grooming!

Just det. Eller inte.

Myt Nr.1

I Sverige lever ett utbrett rykte om att alla surfare i Aussie är superduperfräscha. Och då menar jag blont, halvlångt hår, med solblektta slingor, brunbränd bringa, haj-tands-halsband, och Billabongshorts.
Vet inte hur många gånger jag fick höra: "Du lär väl träffa en het surfare och bli fast därnere i Australien..ho ho ho."

Men jag har inte sett en enda snygg surfare hittills, whatsoever!

Fast jag ger alla människor en andra chans. Och jag är beredd på att motbevisas.

Day after yesterday

Idag va Johan helt ledig från sitt arbete, så han tog mig med på en cityguidning-light.
Vi startade i Surry Hills och tog sedan bussen ut till Bondi Beach. Förmodligen Sydneys mest kända stadsdel, och tillika (förhoppningsvis) min framtida vistelseort.

Och jag är kär. På riktigt. Bondi Beach är så makalöst vackert att det är helt sjukt.
Vi promenerade längst med strandpromenaden, och Varbergs dito kan slänga sig i väggen:
Klarblått vatten. Kritvit strand. Grön grönska. Vågsurfare. Speedos. Muskler.

Precis varenda en joggar härnere. Så som jag förställer mig att man gör i L.A. Tur att jag tog med mina Nike Air.

ZZzzz...

Första dagen i Sydney lider mot sitt slut. Imorgon ryktas det om strålande sol och 25 grader varmt. Kan nog lära mig att leva med det :)

Här är mina härliga flatmates för de närmsta veckorna. Fröken Ulvesund och Mr Borg.

Nu säger jag bara en sak: Sova.

Natti, natti.

Från ett flygplansfönster- en bildserie i färg.

I´m going down. Downunder!!!! :)

I´m on it!!!
And I´m here. I Sydney, Australien. På mitt livs äventyr!
Välkomna till min elektroniska dagbok. Ingen mer än jag vet i nuläget om att denna blogg existerar. Men snart ska jag sprida ryktet om dess födelse till mina nära & kära, dvs. till ER!

Landade i Sydney för ca 9 h sedan, hel och ren (nåväl) och sjukt peppad!! 23-timmars flygtid i kroppen känns vill jag lova, men jag é bara oerhört glad över att resan gått så bra och att jag överlevt.

Har precis installerat mig i Emelie & Johans fantastiska lägenhet i Surrey Hills. Lovade Emelie dyrt å heligt att jag INTE skulle lägga mig å försöka sova av min jetleggade kropp, men jag va så obeskrivligt trött att jag helt enkelt va tvungen (förlåt söta mli)!!

Nu, 4 sömntimmar senare är klockan här 15.30 och Elin-in-Sydney is definitivt on it. Självklart har jag redan smörjt mig med 20:ans solskyddsfaktor, och nu väntar lite solning på balkongen. Livet har varit jobbigare :)

Well, så har vi sparkat igång detta då. Hoppas vi får en härlig resa tillsammans.
Mycket nöje!