onsdag 31 oktober 2007

När kossan betar på det där grönare gräset...

Alltså. Det är ju ofta som så att man kanske inte riktigt uppskattar det man har alla gånger. Förrän man inte har det. När båset är tomt. Så att säga.

Som det här med egen tvättmaskin. Eller i allafall tvättstuga i huset. Det är liksom ingen självklarhet i Aussie. Här får man snällt bära med sin smutstvätt till närmsta tvättomat.
Och sedan vänta medans kläderna vaskas runt. Som att titta på när färg torkar. Ungefär.

Som tur är ligger det ett Internetcafe vägg-i-vägg. Så jag kan stilla mitt surfbegär under tiden.
Det är väl detta som kallas att 'förena nytta med nöje'. I guess.

tisdag 30 oktober 2007

Fyrtal i S.

Okej. Dagen blev inte riktigt som planerat. Det blev inget solande vid poolen. Istället drog jag och boysen till beachen och hängde.
Vi konstaterade följande:

1. Sanden är mjuk och fin på Bondi.
2. Surfinglektioner är vårt nästa projekt.
3. Solen värmer sjukt härligt så här års.
3. Sydney är bra najs.

Inga världsomvälvande saker sådär. Men ack så sanna.

måndag 29 oktober 2007

Olika sidor av samma mynt.

Jag vet inte riktigt vad ni ska göra i morgon.
Skrapa rutorna på bilen? Plocka fram höstjackan? Äta upp er inför vinterkylan?

Själv så är jag i allafall helt ledig.
Och kommer spendera dagen liggandes i en solstol. Bredvid vår pool.

Välkomna hem till oss!

Utsikten:


































Mitt rum:



















Min toalett:












Loungen/Köket:





















Grabbarnas rum:







Balkongen:














Så här bor alltså vi. Ni är varmt välkomna att besöka oss. Anytime.
Billigaste flygen bokar ni via London.

söndag 28 oktober 2007

Utvärdering v.43

Veckans…
Accessoar: Min ibook.
Bästa: Att jag hittat ett billigt telefonkort att ringa till Sweden med.
Cämsta: Att det numera skiljer 10 timmar hem.
Drink: Cosmopolitan.
Erkännande: I'm a work-a-holic.
Fest: Adrians födelsedagsfest hemma hos oss i lördags.
Godaste: Maten på den italienska resturangen 'El Ponte'.
Hälsning: Pappa. Du har haft samma mobilsvar i tre år nu. Byt!
I-landsproblem: Jag blir så snuvig av air-conditionen.
Ja: Att jag bara kommer jobba på 'Somedays' i fortsättningen.
Kap: 500 samtalsminuter för 60$.
Längtan: Sovmorgon.
Moral: Det är svårt att få tummen ur.
Nej: Att vi fortfarande inte fixat Internet.
Orosmoln: Att man inte källsorterar här.
Pudding: Programledaren för 'Channel V'.
Question: Vem kom först av hönan och tuppen?
Roligaste: Karaoken med kineserna.
Saknad: Snygga snubbar.
Tack: Mina flatmates. För att det funkar så bra.
Upprepning: Jobba. Äta. Sova. Jobba. Äta. Sova. Jobba. Äta. Sova.
Ville-också-vart-där: Mari's poolparty i France.
Www:somedays.net.au
X-tremaste: Att jag jobbat sju dagar av sju.
Ytligaste: Vill ha mera sol.
Zötnos: Rhonda. En trevlig och supersnäll tjej från London.
Ångest: Att jag tränat för lite.
Älsklingar: Italienaren och advokaten.
Överraskning: Hur duktiga bartender på 'Establishment' var.

Greenwich vs. Melbourne 0-10

Inatt skiftade vi från vintertid till sommartid. Vilket innebar en timme mindre skönhetssömn. Hemma gick ni ju istället över till vintertid. Vilket i förlängningen innebär att det nu skiljer tio hela timmar mellan Sweden och Aussie. Istället för åtta. Me don't like.

Nu blir det ännu svårare att tajma in vettiga telefontider.
För är klockan 17 här. Så är hon ju bara 7 på morgonen hos er.
Logiskt. Men tragiskt.

lördag 27 oktober 2007

Host, host..ehh...kän ju säj dät agän?

Glöm 'Bad-hair-days '. Nog för att dom dagarna existerar på denna sidan av jordklotet också. Men här är 'Bad-english-days' mycket värre. Dom dagarna då du verkligen inte kan snacka. Hur mycket du än försöker.

Jo, Bibbi. Det är sant. Hur bra engelska du än hört att jag pratar. För idag var det faktiskt katastrof. Sådär illa så att jag verkligen snubblade på vartendaste ord.

"Så ju ar looking får a sjört? With lång sliivs år sjårt sliivs?"

Efteråt berättade min kollega Monique att killen jag just expiderat är en känd programledare i Australien. Och att han hostar en stor TV-gala här imorgonkväll.
Det var ju skönt att jag fick reda på det i efterhand i allafall.
Annars hade jag nog inte ens kunnat säga 'Hello' utan att staka mig.

fredag 26 oktober 2007

Det var en tysk, en italienare, en Bellman. Och en hel hög kineser.

Igår var jag ute och tog en drink med min nye vän Giuliano de Napoli och hans advokat Martin Deutsch. Två kostymnissar i åldern 40+ . Sjukt roliga och sjukt trevliga.
Och jag vet precis hur ni tänker nu. För jag hade tänkt likadant. Svensk. Blond. Tjej. Ung. Gamla, snusk, gubbar.

Fast ni behöver inte oroa er det minsta. I promise. Nog för att kärlek inte har någon ålder.
Men snubbar som är gamla nog för att kunna vara min farsa är inte riktigt min melodi.
Och i detta fallet är det helt ömsesidigt.

Hur som helst. Kvällen slutade med att vi sjöng karaeoke tillsammans med Giulianos affärspartner, Dongh. Och 30 av hans kinesiska vänner.

Gissa vem som stilade med ABBAs 'Waterloo'?

onsdag 24 oktober 2007

It's raining cats and dogs.

Sitter på Internetcafeet som Gud glömde. Tänker inte ens försöka mig på att beskriva hur det luktar härinne. Men tänk er ett gäng svettiga indier. Gånger hundra. Ungefär så.

Anyway. Det spöregnar utanför. Så jag kan inte gå hem ännu.
För regnar det i Sydney, så regnar det så in i backen. Påminner faktiskt lite om Borås.

Fast skillnaden från hemma är det faktiskt kommer solsken efteråt.

Between little and mycket.

Lagom.
Ordet får mig att rysa lite lätt. Även fast vi har 23 grader varmt här.
Det är så typiskt svenskt. Jantelag. Neutralt. Vill inte sticka ut. Lagom. Ordet existerar ju inte ens på något annat språk.

Tro nu inte att jag storebrorsaktig ser ner på Sveriges menatlitet baraför att jag flyttat utomlands och skaffat mig nya perspektiv. Jag tycker bara att vi svenskar måste sluta upp med att vara så förbannat lagom. Och ta för oss mer.

Sorry. Men jag var bara tvungen att kaxa till mig.
Lite lagom mycket sådär.

tisdag 23 oktober 2007

In vino veritas.

På tal om att snillen diskuterar efter ett par glas vin.
Johan presenterade under helgen en intressant tes:

Dricker du först öl. Sen vin. Så blir du dagen efter fin. Det vill säga ingen bakfylla.
Dricker du först vin. Sen öl. Så blir det dagen efter söl. Baksmälla med andra ord.

Jag låter det dock vara osagt huruvida han bekfräftade den teorin eller inte.

Vad kom först. Hönan eller tuppen?

I lördagskväll, kring middagsbordet, kom vi in på ett mycket intressant ämne. Hönsgården.
Och hur allt förhåller sig till varandra. Tuppen, äggproduktionen, hönor, kycklingarna och äggen. Frågorna som vi diskuterade var bland annat (utan inbördes ordning):

1. Hur blir en tupp till?
2. Behövs det en tupp för att det ska bli ägg?
3. Kan en höna lägga ägg utan att ha legat med tuppen?
4. Finns det särskilda hönor som föder tuppar?
5. Varför föds det alltid fler kycklingar än tuppar?
6. Är en kyckling en hon eller han?
7. Är äggen vi äter befruktade eller obefruktade?
8. Hur mycket ligger egentligen en tupp?
9. Hur blir hönan till?

Vi var många snillen som spekulerade hej vilt. Låter kanske inte så spännade. Men ta upp dessa frågor efter några glas vin nästa helg.
Så lovar jag att ni får er ett gott skratt.

Borta bra. Hemma bäst.

Alright. Vi var alltså i Melbourne över helgen. Och det var sjukt najs att vara på mini-semster, och ha ledigt tre hela dagar i sträck. Dessutom var det en tokigt trevlig stad vi besökte.
Precis som väntat. Bra shopping. Mysiga caféer. Kära återseenden. Har verkligen saknat Linda, Frida och Katta.

Dagarna spenderade vi som äkta turister. Med karta och kamera i högsta hugg. Vi hann se mycket under vår korta visit. Värt att notera är Melbournes förkärlek till offentlig utsmyckning. Överallt fanns det skulpturer, installationer och konstverk i alla dess slag och former. Riktigt coolt.

Kvällarna tillbringade vi på diverse barer, pubar och klubbar. Vet ärligt talat inte hur många olika ställen som brudarna tog oss till. Men kul var det. Också vädergudarna var på vår sida. Solen sken varje dag, och som mest hade vi 31 grader varmt. Värmerekord hittills i år för staden.

Melbourne är helt klart en nia på en skala av tio. Vacker. Bra utbud. Mysig. Trevliga människor.
Tur bara att Sydney är en självskriven tia.














Same name, but different.

Min älskade morfar gick bort för 1,5 år sedan. Och jag saknar honom som tusan.
Så gissa om jag blev glad när vi hittade barstolarna med samma namn. Sune.
Världens skönaste. Precis som morfar.

söndag 21 oktober 2007

Utvärdering v. 42

Veckans…
Accessoar: Solskydd.
Bästa: Melbourne.
Cämsta: Att vi inte har Internet i lägenheten. ännu.
Drink: Vitt vin.
Erkännande: Jag är svårt Internetberoende.
Fest: Hemma hos Katta & Petrus i lördags.
Godaste: Köttbullarna med lingonsylt och potatismos.
Hälsning: Ni alla är välkomna på inflyttningsfest, den 3 november!
I-landsproblem: Jag orkar inte checka in mitt bagage.
Ja: Att vi har världens grymmaste lägenehet.
Kap: Mitt 'Born-to-be-Wilde'-linne.
Längtan: Internet. I lägenheten.
Moral: Använd solskydd varje dag.
Nej: Att tiden går så fort när man har roligt.
Orosmoln: Att det finns så många uteliggare i Aussie.
Pudding: Söndagsbrunchen i solen på Chapal Street.
Question: När vrider Sweden klockan till vintertid?
Roligaste: Att ha ett eget hem.
Saknad: Morgonpromenaderna i Centennial Park.
Tack: Katta & Petrus för att vi fick bo hos er.
Upprepning: Sesam-kakorna. Vill. Ha. Mer.
Ville-också-vart-där: Borås.
Www:jagsaknarerdärhemmamassor.com
X-tremaste: Att vi bar hem alla våra IKEA-inköp. För hand.
Ytligaste: Ska vi ha röda eller svarta stolar till balkongen?
Zötnos: Grannen som körde hem vårt kylskåp.
Ånger: Att vi inte bokat fler dagar i Melbourne.
Älsklingar: Linda & Frida.
Överraskning: Hur varmt det faktiskt var i Melbourne.

I'm alive.

Vill bara meddela samtliga att jag har överlevt helgen i Melbourne. Och flygningen fram och tillbaka. Because I'm back in Sydney. På ett Internetcafe. Mitt andra hem.

Sorry, att jag varit så dålig på uppdatera dagboken i helgen. Men oj, vad jag ska ta igen det denna veckan istället. Räkna med det. Och en fullständig rapport från min weekend kommer i dagarna.

Kan bara kort säga som så att solen sken på oss även i Melbourne.
Men snygga pojkar lyste med sin frånvaro. Som vanligt.

torsdag 18 oktober 2007

A little bit of Europe?

Imorgonbitti, kl. 6.15 tar jag, Emelie & Johan flyget ner till Melbourne. I en hel helg ska jag äntligen få umgås med Frida, Linda och Katta igen. Ska bli så grymt skoj! Awesome. Som vi säger här under.

Staden ska tydligen påminna mycket om Europa. Med bra shopping. Schyssta fik. Och förhoppningsvis snygga snubbar. För hittills kan jag räkna på en hand dom killar jag träffat, som sett någorlunda ut för världen. Kevin, Micke, Adrian, Kleist och Emelies Johan.

Jag vet att yta inte är allt. Och att skönhet kommer innifrån. Men snälla. Bara en liten pudding som inte är från Sverige. Tack.

Elin + Kent = Sant

Ni känner säkerligen vid det här laget till min fascination för the swedish rockband Kent. Som för övrigt lanserade sitt senaste album hemma i Sverige igår. Tyvärr släpper inte SonyBMG skivan här i Oz.

Men jag har ändå nått nästa milstolpe i mitt liv som fan.
Jag bor numera på Kent-street. Min adress i sin fullo är: Elin Kerola, 1501/355 Kent Street, Sydney 2000. Sug på den!

Jag vet inte riktigt hur man slår detta. Fläta håret på Martin Sköld? Hångla med Jocke Berg?

Skam den som ger sig!

Jag sitter återigen på ett av Sydneys många Internetcafeer. Vid ett sådant där tangentbord som inte är på svenska. Ett sådant där tangentbord som har alla knappar på fel ställe. Typ.

Den uppmärksamme läsaren har förmodligen dock redan noterat att jag behärskar å, ä och ö alldeles förträffligt numera. Tacka min norska vän Geir för det.
Han mailade nämligen och förklarade hur jag skall bära mig åt. Genom att hålla inne Alt + och sedan knappa in en fyrsiffrig kod på höger keypad.

Alt+
0228 = ä
0229 = å
0246 = ö

0196 = Ä
0197 = Å
0214 = Ö

Och det är lite pilligt så här i början. Men det fungerar verkligen.
Det är inte bara en dålig Norge-historia. Jag lovar.

onsdag 17 oktober 2007

Rena grekiskan...

Jag sitter p[ ett av de m[nga internetcafeerna och f;rs;ker l'gga in ett vettigt inl'gg...men tangenterna 'r inte riktigt p[ min sida. Svenska, vad 'r det liskom?? Och det lustiga 'r att p[ denna datorn s[ 'r 'r mitt bloggprogram inst'llt p[ kinesiska...s[ jag f[r gissa mig fram vart jag ska trycka. Hahahaha...

Det g[r liksom inte s[d'r j'ttebra f;r mig just nu!
Well, p[ [terseende. Nu ska jag flytta in i v[r nya l'genhet.
Ciao!

tisdag 16 oktober 2007

Bye bye Holt Street!

Detta blir mitt sista inlägg från Emelie & Johans lägenhet. Det är inte utan visst vemod jag skriver dessa rader. Jag menar. Denna lägenhet har ju varit mitt hem i en månad. Och jag har trivts så bra, så bra.

Idag har jag varit här i exakt 4 veckor. 22 dagar. 528 timmar. So far so good. Fast ibland känns det som jag redan varit här i ett halvår. För jag saknar er godingar hemma.

Vet inte hur det blir med uppdateringen av dagboken den närmsta tiden, eftersom vi inte hunnit skaffa Internet i nya lyan. Och med tanke på att vi åker på mini-weekend till Melbourne i helgen.
Men känner jag mig själv så lär det inte dröja länge tills jag knackar på tangentbordet igen. Var så säkra på det.

Imorgon börjar ett nytt kapitel i mitt Sydney life. Som äkta city-girl. Eget rum. Egen lägenhet. Nya äventyr. Å, jisses vad spännande det ska bli. Är ni med mig?!
I så fall kör vi. Wiiiiiiieeeeeeeeeeeee!!!!!

Som hemma. Fast tusenmiljoner kilometer bort.




















Idag tog vi alltså tåget ut till IKEA. Och det kändes precis som att komma hem. När vi klev innanför portarna på det blå-gula varuhuset. Klippan. Billy. Somna. Söva. Skåne. Isig. Allt var sig likt.
Givetvis var vi tvugna att äta kötbullar med lingonsylt och potatismos. Och lite svenskt godis. Patriotiska som vi är.

Det såg exakt ut som i Sverige. Kållered. Bäckebol. Rhodes. Spelar liksom ingen roll.
Han har verkligen bra fantasi den där Kamprad.

Dags att gräva ner stridsyxan...

För alla er som inte redan känner till min IKEA-story. Så ska jag nu försöka göra en mycket lång historia kort.
Elin. Sommaren för två år sedan. 21 år gammal. Hård men rättvis. Beslutsam. Fick inte mina pengar tillbaka. Blev nonchalant bemött av kundservice. Och kundservicecheferna. Vilket resulterade i en mycket arg Elin. Som blev en artikel i GP. (Jag hade faktiskt rätt. Och med mig muckar man inte helt ostraffat!)

Milt uttryckt, har jag inte varit världens största fan av IKEA sedan dess. Jag svor på att aldrig sätta min fot där igen. (Okej, jag följde med Hannis dit i somras, men då handlade jag inte själv...)

Men man brukar ju säga att tiden läker alla sår. Bitterheten sitter inte längre lika djupt. Och alla är faktiskt värda en andra chans.
Det är dags att vända andra kinden till.
Så idag ska jag och grabbarna åka till IKEA Sydney.

Och ska jag vara helt ärlig, så ser jag faktiskt fram emot det.

måndag 15 oktober 2007

Det går bra nu.

Tillåt mig att presentera. Mina nya flatmates:












Micke & Kevin.

För idag blev det klart. Vi får lägenheten. Inflyttning onsdag. Mitt i centrum. 80 kvadrat. 2 rum och kök. Varsitt badrum. Dusch. Badkar. Kaklat kitchen. Bardisk. Glasdörrar. Walk-in-closets. 15:e våningen. Utsikt över hela hamnen i Sydney. Pool och Gym i huset.

Alltså inget märkvärdigt. Alls. Överhuvudtaget.

söndag 14 oktober 2007

Utvärdering. v. 41

Veckans…
Accessoar: Godisklubba. I färgen röd.
Bästa: ’Hairspray’.
Cämsta: Att jag fortfarande jobbat för mycket.
Drink: Burbon och Cola.
Erkännande: Jag har ätit på Mc Donalds. Igen.
Fest: Emelies födelsedagskalas.
Godaste: Jordgubbarna. I varm choklad.
Hälsning: Borås, du underbara stad. Saknar du mig?
I-landsproblem: Vilka skor jag ska välja på morgonen.
Ja: Micke & Kevin.
Kap: Att jag återfann min borttappade kamera.
Längtan: Efter alla er godingar hemma!
Moral: Ropa inte ’Hej’ förrän du är över bäcken.
Nej: Att dygnet bara har 24 timmar.
Orosmoln: Att ozonskiktet är så tunt.
Pudding: Zac Efram. Från ’Hairspray’. Kommentarer överflödiga.
Question: Vart är alla snygga surfare?
Roligaste: Erbjudandet att bli slav. 24/7.
Skämt: Författaren.
Tack: Herr & Fru Ulvesund, som skickade så gott svenskt godis.
Upprepning: Morgonpromenaden i Centennial Park.
Ville-också-vart-där: Johans 30-årsfest.
Www: somedays.net.au
X-tremaste: Johans solbränna.
Ytligaste: Att Micke redan färgat blonda slingor.
Zötnos: Amos. Monique’s hund.
Ånger: Att jag inte tog erbjudandet om att bli slav.
Älsklingar: Grannarna Peter & Nobu.
Överraskning: Min chef som utvikningsbrud.

Manne x 2

Min gode vän Mattias har en princip han håller fast vid mycket starkt.
Att aldrig vara med på vimmelkort. Never. Ever.
What hapends on Hyllan. Stays on Hyllan. Typ.



















Jag blir därför mycket överraskad när dessa bilder dyker upp på X&Y's hemsida. Från en och samma kväll!
Kors i taket. Eller kanske snarare klackarna. Tjusig är han i allafall.

lördag 13 oktober 2007

4 your information.

Vi har en lägenhet på gång. Micke, Kevin och jag. Om allt går i lås så flyttar vi i så fall in redan på onsdag. Och då snackar vi superdupercentralt, med balkong & utsikt över hela staden.
Men vi ropar inte 'Hej' förrän vi är helt över bäcken. Okej?
Så håll tummarna nu. Vi har halva inne.

Vi alla och chokladfabriken.

När jag kom hem från jobbet idag åkte jag, Johan, Emelie, Carly och Paul till Max Brenner. Chokladälskarens bästa vän. Allt på menyn är chocolate. Och i mitten av lokalen finns detta gigantiskt kar. Fyllt med flytande kakao. Som transporteras till gästerna via ett rör i taket.

Hittar du ingen choklad där ska du ingen ha.
Jag beställde jordgubbar. Doppade i varm mjölkchoklad. Mummfillibabba. Som vi brukar säga back home.



Så kan det gå om inte solskyddet är på...


















Johan med glasögon.



















Johan med glasögon. Fortfarande.

Ju mer vi dansar tillsammans, ju gladare vi blir!

Söta Emelie fyllde 26 igår! (Hon hälsar dock att hon snarare känner sig som 36, såhär dagen efter.)
Så vi hade en mycket trevlig tillställning här i lägenheten. Med svenskt godis. Snus. Sköna människor. Och grannarna next door. Språkgeniet Peter och hans japanska pojkvän Nobu. Very roliga. Very gay.

Kvällen slutade med tokdans på scenen på deras favoritklubb på Oxford Street. Där killarna tävlade med tjejerna om vem som kunde röra sig mest feminint till musiken.
Jag tror tyävrr inte jag vann. Men jag gjorde i allfall ett helhjärtat försök.



This is my truth. Tell me yours...

Idag har jag jobbat som en galning. På Somedays.
Ikväll har jag dansat som en galning. På gayklubben 'Stonewall'.
Nu ska jag sova som en galning. Klockan är halv tre på natten här. Och jag jobbar imorgon.

So much to do. So little time.

torsdag 11 oktober 2007

Fortune cookie?















Jag vet inte riktigt. Men jag har en känsla av att kakan försöker säga mig något...