Först kom Ingenting. Sen kom ingenting.

Jag är ett stort fan av Kent.
Nu menar jag inte bara min käre granne i Äspered. Utan det svenska rockbandet. Som man antingen älskar eller hatar. Jag tillhör den första kategorin människor.

Därför smärtar det mig djupt att jag inte kan gå på deras turné i november. Och att jag även missar skivsläppet den 17 oktober.

Som tur är har jag en vapendragare i min vän Erlendur.
Han mailade mig första singeln från skivan, som släpptes dagen efter jag åkte hit.

På tal om honom, så fick jag precis ett meddelande på Facebook. Han skrev att han väntade på flyget hem, efter 4-dagars festande i Reyjkavik.
Och att han hade kraftig nackspärr.

Så går det, Ellen, när man spanar för hårt efter dom snygga isländskorna!