Plan B.

Okej. I had enough!
Min plan har hela tiden varit att flytta ihop med folk som inte är från Sverige. Helt enkelt för att tvingas prata ännu mer engelska. Och för att lära känna nya sköna människor.
Fast dom personer som jag hittills haft att göra med, har kännts allt annat än softa.

Igår kväll var jag och tittade på ett rum som en Nya Zeeländsk kille, Michael, ville hyra ut. För att göra en lång historia kort, så var rummet lika risigt som huset. Och varken Michael eller hans flickvän var särskilt roliga, så jag orkade helt enkelt inte heller hålla låda.
Jag var bara artig och trevlig. Absolut inte mer.

Dom av min förvåning när jag en timma senare får ett SMS. Där han skriver att han tyckte att jag var ’awesome’.
Och att om jag letar efter en ny vän, så behöver jag inte leta längre. Han ville nämligen ställa upp frivilligt.

Thanks. But no thanks.

Så nu har jag bestämt mig för att leta boende tillsammans med Micke och Kevin.
Då vet jag i alla fall vilka knäppskallar jag får.